publicerad: 1938
KVICKHET kvik3~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 6 b) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet q-. -ick- 1643 osv. -ik- 1685—1761)
Etymologi
egenskapen l. förhållandet att vara kvick. — särsk.
1) (†) till KVICK 1: liv (ss. existensform). Brobergen 68 (1699, 1708). Af Solen .. kommer thet, at .. Planeterna hafva sitt lius och sin verma, och med verman all qvickhet, växt och rörelse. Vassenius Alm. 1725, s. 11.
2) (†) till KVICK 2: liv (ss. funktion). Lijkasåsom Hiertat ifrån Kroppen, medh begges theras behåll och qwickheet icke kan skildt warda. Gallius AÅkeson D 1 a (1643). Spegel GW 192 (1685).
3) (numera föga br.) till KVICK 3 a: livaktighet, livlighet; raskhet. Spegel GW 203 (1685). Thet är ingen hurtighet och qvickhet i tig. Björner Hrolf 113 (1737). Hvarcken åhr eller tider (ha) kunnat försvaga dess snilles qvickhet. Höpken 2: 19 (1768). Crusenstolpe Ställn. 12: Bih. 27 (1848).
a) till KVICK 4 a o. b: snabbhet, hastighet. Lucidor (SVS) 278 (1672). Qvickhet at finna sig. Serenius (1741). Fåglarna .. äro ju de bästa exempel på smidighet och kvickhet i rörelser. Wulff Leopardi 125 (1913). — särsk. (i sht i fackspr.) till 4 a γ. (Chevroletautomobilen) äger den kvickhet, som gör den bekväm att köra i tät stadstrafik. SDS 1928, nr 80, s. 3.
c) (numera föga br.) till KVICK 4 d: lättrörlighet, känslighet (hos våg m. m.). Triewald Förel. 1: 224 (1728, 1735). För kemiska behof fordras hos vågen i synnerhet qvickhet. Berzelius Kemi 3: 388 (1818). Schulthess (1885).
5) (numera mindre br.) till KVICK 5: lätthet att fatta o. förstå, begåvning, intelligens. Rudbeck Bref 1: 46 (1667). Han har naturlig qvickhet i högsta grad. Linné Bref I. 5: 221 (1774). Bergklint MSam. 1: 29 (1781). Barnet visade särdeles qvickhet och andra sådana egenskaper, som förebåda en stor och ovanlig man. Afzelius Sag. 5: 219 (1843).
a) abstr.; stundom: espri, spiritualitet. Lagerbring 1Hist. 1: 476 (1769). Beundrad för sin flödande qvickhet. Tegnér (WB) 3: 201 (1819). (Skådespelaren) Svante Hedins sprakande kvickhet var väl känd .. bland hela hufvudstadsbefolkningen. Hellander Teat. 125 (1898). Kvickheten är nästan alltid negativ, den är en form för kritik, opposition. Böök 4Sekl. 49 (1928).
b) konkret(are): kvickt l. lustigt yttrande l. infall, lustighet, rolighet; icke sällan ironiskt. En tarvlig, krystad, sökt kvickhet. Säga elaka kvickheter. Rosenstein 1: 115 (1787). Du kommer alltid med dina qvickheter. Ahlman (1872). Kvickheterna svedde luften likt blixtar. Hellström Malmros 164 (1931).
Ssgr (till 6 b): KVICKHETS-JÄGARE. person som strävar efter l. lägger an på att säga kvickheter. Grefve Mårten Bunge, var en tid Sveriges mest citerade qvickhetsjägare. SvBL 2: 326 (1859). Auerbach (1911). —
Spoiler title
Spoiler content