publicerad: 1938
KYL, adj. -are.
Ordformer
(ky(h)l 1642—1865. kyyl 1685—1698)
Etymologi
(†) kylig, sval. Höghe Platzer äre gemeenligh kylare och Lufftigare (än lågländer). Palmchron SundhSp. 22 (1642). De ville med en dryck kyhl miölck svalcka sig. Bliberg Acerra 689 (1737). Kyl morgonluft. SvMerc. IV. 4: 80 (1759). Larsen (1865).
SAOBSpoiler title
Spoiler content

