SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KYL, adj. -are.
Ordformer
(ky(h)l 16421865. kyyl 16851698)
Etymologi
[av t. kühl, besläktat med KALL, adj.]
(†) kylig, sval. Höghe Platzer äre gemeenligh kylare och Lufftigare (än lågländer). Palmchron SundhSp. 22 (1642). De ville med en dryck kyhl miölck svalcka sig. Bliberg Acerra 689 (1737). Kyl morgonluft. SvMerc. IV. 4: 80 (1759). Larsen (1865).
Spoiler title
Spoiler content