publicerad: 1938
KYL, adj. -are.
Ordformer
(ky(h)l 1642—1865. kyyl 1685—1698)
Etymologi
(†) kylig, sval. Höghe Platzer äre gemeenligh kylare och Lufftigare (än lågländer). Palmchron SundhSp. 22 (1642). De ville med en dryck kyhl miölck svalcka sig. Bliberg Acerra 689 (1737). Kyl morgonluft. SvMerc. IV. 4: 80 (1759). Larsen (1865).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content