SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KYRVE, m. l. f. (HH) l. n. (G1R); best. -en; pl. = l. (ss. m. l. f. alltid) -er.
Ordformer
(kyrffue)
Etymologi
[jfr nor. dial. kyrve, kjørve, lövkärve; besläktat med KÄRVE]
(†) knippa (av fisk). G1R 4: 305 (1527). HH XII. 1: 48 (1573).
Spoiler title
Spoiler content