publicerad: 1939
KYTTING ɟyt3iŋ2, m.; best. -en; pl. -ar.
(i folkligt spr. i vissa trakter) liten pojke, parvel. Sundblad Tusch 1: 37 (1887). Men båda två (pojkarna) voro bara små kyttingar, räckte knappt upp till hästsvansen. Wester Reymont Bönd. 3: 109 (1924). — jfr POJK-, TOMTE-KYTTING.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content