SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÅNGA, r. l. f.
Etymologi
[sv. dial. kånga, kånge; besläktat med sv. dial. kang, nedhängande barr- l. lövkvist, nor. dial. kank, kongul, klase]
(†) klase. Lind (1749; under bausch). Wiström Hels. 13 (1874).
Spoiler title
Spoiler content