SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÅNK koŋ4k, stundom KANK kaŋ4k, n.; best. -et.
Ordformer
(kank 1844)
Etymologi
[vbalsbst. till KÅNKA]
(tillf.) knog, slit. Sturzen-Becker Sthm 156 (1844).
Spoiler title
Spoiler content