SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÄGGEL ɟäg4el, sbst.1, n.; best. kägglet.
Ordformer
(kiä- 1696)
Etymologi
[vbalsbst. till KÄGGLA, v.2]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) käbbel, kält. Dahlstierna (SVS) 351 (c. 1696).
Spoiler title
Spoiler content