SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÄK ɟä4k, sbst.1, n.; best. -et.
Ordformer
(kek 19021905. käk 1913 osv.)
Etymologi
[till KÄKA, v.1]
(i slangartat spr.) mat, föda. Strix 1902, nr 19, s. 1. Nu går vi och får lite käk. Larsson i By Jord 173 (1913). TurÅ 1932, s. 185.
Spoiler title
Spoiler content