SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÄMSA ɟäm3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. kämsa, kjamsa; sannol. ombildning av KÄMMA, v. (se KAMMA, v.) i anslutning till RÄFSA, v.]
(i folkligt spr. i vissa trakter)
1) räfsa ihop (hö) i ”kämsor”. Schroderus Dict. 241 (c. 1635). Larsson i By StugFolk 99 (1930).
2) behandla l. reda ut (halm o. d.) med handräfsa; jfr KAMMA, v. 1 b β. LAHT 1929, s. 123.
Spoiler title
Spoiler content