1) (†) motsv. KÄTTJA 1, 2: vara l. bliva yster l. uppsluppen l. munter l. livaktig l. tygellös l. överdådig l. övermodig; förlusta l. roa sig. På en annan ort kättias och förlusta sigh tine Getter och fåår medh sine Killingar och Lamb. Schroderus Hoflefw. 306(1629). Phœbus sarliga leer tå Fisken spelar och kättias. Spegel GW 21(1685); jfr 2. För deras skull, som vilja kättjas med sitt förnuft emot Guds undervärk. Eneman Resa 2: 10(1712). (Sv.) Kätjas .. (t.) Muthwillen treiben. Lind(1749). Schultze Ordb. 2204(c. 1755).
2) (numera föga br.) motsv. KÄTTJA 3:upptändas l. vara upptänd av sinnlig lusta l. åtrå, vara l. bliva kättjefull; äv. (ofta opers.): hänge sig åt (tillfredsställandet av) sin sinnliga lusta l. åtrå. Rudbeckius InsPuer. A 6 a(1624). At någre vnge Enkior kätjades, och medh Horerij sigh orenade. Schroderus Os. 1: 565(1635). Janzon Cat. 2: 29(1891). Söndag gubevars — då ska det .. kättjas i backarna. Bergman HNådT 174(1910). Östergren(1931; sällsynt). (†) The vnga änkior lät fara, för ty, när the begynna kätas emoot Christum wilia the thå giffta sigh. 1Tim. 5: 11(NT 1526; Luther: geyl worden sind; Vulg.: luxuriatæ fuerint; gr.: καταστρηνιάσωσι).
3) (†) motsv. KÄTTJA 4, dels om jord: bliva rik på must l. fruktbar, dels om träd o. d.: frodas, utvecklas. At jorden nu snart will kättias och besåås med Wårsäden. Rudbeck Atl. 2: 666(1689). Ympar och hel unga Träen få intet kättias med blommor. Salander Gårdzf. 147(1727).
SAOB
