SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
KÄX käk4s, stundom med eng. uttal, äv. ɟäk4s, sbst.2, n. l. r. l. m.; best. -et l. -en; pl. =, ngn gg -er (Östergren (1931)) ((†) -ar LoW (1911)).
Ordformer
(äv. skrivet kex. kiks 1823 (i övers. fr. dan.). kjex 1884. käcks (käks, kiäks) 17551904. käx (-e-) 1848 osv. Anm. I sht förr användes äv. den eng. formen cakes (tidigare stundom med stavningen kakes o. med best. caksen, kakes'en). Strindberg Hafsb. 128 (1890). Högstedt KokB 71 (1920))
Etymologi
[liksom d. kiks (keks) av eng. cakes, pl. av cake (se KAKA, sbst.)]
benämning på vissa utan jäst bakade kakor.
a) (förr) om ett slags i pastejformar l. på papper gräddade kakor med deg av smör, mjöl, ägg, socker, tillsatt med vissa kryddor (kanel, kardemumma, suckat, muskotblomma m. m.). Warg 520 (1755; rubrik).
b) benämning på små torra, hårda l. möra (o. täta) kakor (med indifferent smak), vanl. av fint vetemjöl, vilka ofta förtäras med smör, ost, marmelad o. d.; ofta koll. Ost och käx. Af 120 ℔ Hvete (Kärnmjöl) får man sällan mer än 100 ℔ Kiks. KrigVAH 1823, s. 215. (Hon) strök det (dvs. smöret) ut på en kex. Carlén Jungfr. 1: 191 (1848). Det låg några kex på den här tallriken. Afzelius ÖfnEngSynt. 98 (1891). (Hon) äter det ena kexet efter det andra. Möller FåvJ 41 (1918). Ät Örebro Kex. .. Kexen är prisbelönad många gånger. DN(A) 1928, nr 119, s. 3 (annons). jfr HAVRE-, SMÖRGÅS-, VETE-KÄX.
c) om hundbröd; i ssgn HUND-KÄX, sbst.2
Ssgr (till b): KÄX-ASK.
-BAGERI. 2UB 4: 488 (1899).
-BURK.
-FABRIK.
-SMÖRGÅS~02 l. ~20. —
Spoiler title
Spoiler content