publicerad: 1939
KÄX ɟäk4s, sbst.3, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) = l. -ar (Östergren (1931)) ((†) -er (äv. att hänföra till sg. käxa) Kolmodin QvSp. 2: 158 (1750: hunde-käxer)); i bet. 1 äv. KÄXA ɟäk3sa2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. (föga br.) -or (Östergren (1931)); ss. senare ssgsled förr äv. -KÄXE, m.
Ordformer
(käx 1894—1931. käxa 1931. — ss. senare ssgsled -käx (-k(i)ex, -kiäx) 1587 osv. -käxa (-kexa, -kiäxa) 1638—1928. -käxe (-kexe) c. 1550)
Etymologi
[jfr eng. kex, torr stjälk m. m.; samhörigt med eng. keg, kagge, ävensom med sv. dial. kage, stubbar, störar i marken, nor. kage, låg buske, t. dial. kag, kålstjälk, samt med KAGGE, sbst.1—2, KAX, sbst.1, KAXE, sbst.1—2 (jfr Hesselman MarLångh. 23 (1922, 1935))]
1) växt av släktet Anthriscus Pers.
2) bot. benämning på växtsläktet Anthriscus Pers. (Cerefolium Hall.). NormFört. 19 (1894). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 243 (1901). Lyttkens Växtn. 506 (1906).
Spoiler title
Spoiler content