KÖKKENMÖDDING kök3en~möd2iŋ, r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. skrivet kj-)
Etymologi
[av d. køkkenmødding, av den danske forskaren Jap. Steenstrup bildat av d. køkken, kök, o. mødding, avskrädeshög, gödselhög]
i sht arkeol. avskrädeshög från nordens stenålder, bestående av lämningar från stenåldersfolkets måltider, i sht skal av ätbara snäckor o. musslor; stenåldersboplats kännetecknad av dylik samling av skal m. m.; äv. i utvidgad anv., om dylik samling av skal l. ben m. m. från annan tid o. annat folk; äv. oeg. o. bildl. Düben Lappl. 138(1873). Nilsson PrimKult. 79(1923). De modärna kökkenmöddingar, som bildas på de vackraste och därför mest besökta rastställena. TurÅ 1932, s. 202.
