publicerad: 1939
KÖLHALA ɟø3l~ha2la, förr äv. KÖLHÅLA l. KÖLHÅLLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(kiöll- 1673. kjö(h)l- (ki-) 1691—1796. kö(h)l- 1658, 1741 osv. -hala 1658, 1697 osv. -håla 1705. -hålla 1673—1758)
1) sjöt. kränga ett fartyg på sidan medelst ginor så att bottnen på utsidan blir åtkomlig för reparationsarbeten o. d.; äv. (med subjektsväxling) om fartyg: undergå kölhalning; förr äv. refl., om fartyg. HSH 6: 146 (1658). (I Karlskrona finnes) En fullkomlig Brå-bänk at kjölhala stora skepp wid. HC11H 11: 165 (1697). Då Ryska eller Svenska skepp äro nödsakade .. att taga sin tillflykt i de Respective Staters hamnar, så kunna de der kölhala sig. SPF 1818, s. 197. Ekbohrn NautOrdb. (1840). I den lilla goda hamnen emellan Ertholmarne kunna fartyg nu kölhala. Gosselman Erth. 52 (1842). Kölhalning förekommer numera sällan, enär docka el. upphalningsslip vanl. står till buds. 3NF 12: 483 (1930).
2) (förr) straffa (besättningsman på fartyg) gm att med tåg draga honom under kölen (vanl. tvärskepps, stundom äv. långskepps). Möller (1790). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Det bekanta ”kölhalandet”, denna omänskliga tortyr till sjöss, .. hade vid ofvannämnda tidpunkt (dvs. 1830-t.) redan afskaffats (i engelska flottan). VFl. 1918, s. 72. jfr Därs. 1930, s. 163.
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i bildl. anv. av 1 (l. 2): grundligt ta (ngn) i upptuktelse; särsk. i uttr. giva (ngn) en kölhalning, giva (ngn) en ordentlig läxa, giva (ngn) en ”överhalning”. Jag tänker att vakten skall kölhala friarn numro två. Topelius Fält. 4: 566 (1864). Det kanske blir folk af dig i alla fall, om jag får sköta om din uppfostran och ge dig en kölhalning emellanåt, när så behöfs. Bergdahl Antip. 4 (1906).
Ssgr (till 1; sjöt.): KÖLHALNINGS-BRO. (i sht förr) bro l. brygga vid vilken fartyg kölhalas. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Stundom har varfvet särskild kölhalningsbro med vindspel. 2NF 31: 663 (1920). —
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content