publicerad: 1939
Ordformer
(äv. kiö-)
(†)
1) köp (se d. o. 1). VgFmT II. 6—7: 125 (1608). (Två personer) uppgöra ”.. en stadhigh och fulkommeligh kiöpe opå s. Joen Mårthenssons ny hwss.” BtÅboH I. 4: 142 (1632). — särsk.
2) pris; äv. bildl. Mongen köper först åt godho köpe, men sedhan betalar han thet dyrt nogh. Syr. 20: 12 (öv. 1536). Forsius Fosz 267 (1621).
Anm. Ordet köpe förekommer vanl. i förb. med prep. (med, åt, av) o. kan i dylikt fall äv. uppfattas ss. dativform av KÖP.
Spoiler title
Spoiler content