SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÖR ɟö4r l. ɟœ4r, sbst.3, n.
Etymologi
[jfr ä. d. kør, n., körning, körsel, nor. kjør, n.; till KÖRA, v. — Jfr KÖRA, sbst., KÖRE]
(vard.) motsv. KÖRA, v. 13 e ε; i uttr. i ett (enda) kör, oavbrutet, utan uppehåll, i en följd; äv.: med ens. Allt gick i ett kör, som om det hade varit smort. Tholander Ordl. (c. 1875). Han var riktigt mångordig och talade i ett kör. Berg Clerck 102 (1898). SvD(A) 1934, nr 239, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content