SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÖRE, n.
Etymologi
[jfr d. køre, n., nor. kjøre; till KÖRA, v. — Jfr KÖR, sbst.3, KÖRA, sbst.]
(†) motsv. KÖRA, v. 13 e ε, i uttr. i ett köre, = KÖR, sbst.3 (Fiolspelaren) drog tappert på så alt geck i ett köre. Livin Kyrk. 109 (1781).
Spoiler title
Spoiler content