LAFT laf4t, r. l. f. l. n.; best. -en l. -et; pl. = l. -er32.
Etymologi
[jfr sv. dial. laft, f., inhuggen skåra i stock, knut i hus, nor. laft, n. (fnor. lapt, laft, f.), hörn (där stockarna äro infällda i varandra) i timmerbyggnad, ävensom d. laftebygning; jfr äv. feng. twilafte, tveäggad. — Jfr LAFTA]
(i vissa trakter) blockhus (se d. o. 2). NF 2: 1388 (1878).
SAOB
