LAMMA lam3a2, v.2, förr äv. LAMBA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, LAMNING resp. LAMBNING (CAlströmer PVetA 1770,s. 33).
Ordformer
(lamb- 1573—1788. lamm- 1752)
Etymologi
[sv. dial. lamba, lamma, lämma; jfr d. læmme, d. dial. lamme, nor. lamme, nor. dial. lemme, t. lammen, lämmern, eng. lamb, v.; avledn. av LAMM, sbst.]
i sht landt. om tacka (förr äv. om get): föda; i sht abs.: få lamm (ungar); jfr KILLA, v.1 Du vest, iag har både getter och får, / J vinter skola de lamba. SvForns. 3: 108. Schroderus Dict. 242(c. 1635). Är .. (lammet) så svagt at det vil dö strax det är lambat, må man (osv.). Serenius EngÅkerm. 278(1727). En Get som nyligen lammat. LdVBl. 1843, nr 26, s. 4. Lammningen sker (på Lilla Karlsö) i regel under april eller maj. FoFl. 1935, s. 38.jfr (skämts.): Johaij hær grisar wår fåår her lamba wår suin. Visb. 1: 72(1573). — jfr SOMMAR-, TVILLING-LAMNING.
Ssgr: A [äv. med anslutning till LAMM, sbst.]: LAMM-TACKA, f. l. r. (lamm- 1736—1886. lamme- 1582) (numera föga br.) landt. tacka som är dräktig l. som nyss lammat. PErici Musæus 2: 131 a(1582). Lamtackorna uppsöka under lamningstiden ofta de mest aflägsna gömställen. LAHT 1883, s. 207.Juhlin-Dannfelt 125(1886).
SAOB
