SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LANA la3na2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Block MotalaStr. 18 (1708) osv.) ((†) -er (sannol. äv. att hänföra till formen lan) G1R 19: 109 (1548), Broman Glys. 3: 619 (c. 1740)); förr äv. LAN, sbst.3, r. l. m. l. f.; förr äv. LANE, sbst.2, m.?
Ordformer
(la(h)n (laan) 15451784. la(h)na 1543 (oblik form), 1712 osv. la(h)ne 15451563. lahnen, sg. best. 1545. lanne- (i ssgr) 1565 (: lannefiskere)1580 (: Lannefiskare). låne- (i ssg) 1578 (: Lånefiskare))
Etymologi
[fsv. lan, f., möjl. äv. lani, m., sv. dial. lana, lan, f.; sannol. eg. samma ord som LANA, sbst.2 (se Lidén Ordst. 11 ff. (1937))]
(i sht förr) fisk. benämning på olika slag av ryssje- l. mjärdliknande fiskredskap, i allm. bestående av en (strutformig) nätsäck, vars mynning är fäst vid en (fyrkantig) träram; vanl. använda i strömdrag för fångst av nedvandrande fisk (särsk. ål). Fast lana, med träramen insatt i en öppning i en fiskebyggnad o. d. Rörlig, förankrad lana. SkeppsgR 1543. Så skal och Ridderskapet och Adelen fritt wara, at niuta och bruka Lahner, åhlekistor och qwarner i sine egne Strömer, åår och Siögar. Schmedeman Just. 179 (1617). Linné Sk. 29 (1751). Schultze Fisk. 117 (1778). Ekman NorrlJakt 400 (1910). — jfr FISK-, ÅL-LANA.
Ssgr (i sht förr, fisk.): A: LAN-FISKARE. (lane-) person som fiskar med lana; förr äv. ss. titel, om person som var anställd för dylikt fiske l. drev dylikt fiske såsom yrke. KlädkamRSthm 1565 F, s. 8 b. Därs. 1596 A, s. 34 b.
-FISKE. (lane-) fiske med lana; äv. om dylikt fiske ss. lokaliserat till viss plats l., konkret, om lana som är utsatt på en viss plats. Almquist CivLokalförv. 3: 151 (i handl. fr. 1540). Cederström Fiskodl. 197 (1857).
B (†): LANA-BÅT. båt använd vid fiske med lana? SkeppsgR 1543.
-TROSS. tåg varmed en rörlig lana var förankrad? SkeppsgR 1547.
C (numera föga br.): LANE-DRÄNG. (†) person som var anställd ss. biträde åt ”lanfiskare”. KlädkamRSthm 1582 D, s. 35 a. Därs. 1596 A, s. 34 b.
-FISKARE, -FISKE, se A.
Spoiler title
Spoiler content