SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LAPP, sbst.2, l. LAPPE, sbst.2, m.
Ordformer
(lapp 1612. lappe 1621)
Etymologi
[av mnt. lappe, nt. lap(pe)]
(†) narr, gäck; äv. i uttr. Hans lappe ss. nedsättande personbeteckning. Messenius Sign. 49 (1612). När tu androm wilt gifwa spott, / Så tänck först på tin eghen brott. / Eliest heter tu wist Hans Lappe, / Och most bära Narre kappe. Forsius Fosz 93 (1621; nt.: so bistu Hans Lappe; Weigere: du kaldis hans lappe).
Spoiler title
Spoiler content