SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LASTERLIG, adj.
Ordformer
(-ligit, n. sg. 15551604)
Etymologi
[jfr ä. d. lasterlig; av mnt. lasterlik, ä. t. lasterlich (jfr t. lästerlich), till mnt. o. t. laster (se LASTER)]
(†)
1) = LASTELIG, adj.1 1. Och är ingen Krijgz-Prætext, eller Orsaak så laglig, och god; at icke sielfwa Execution och vthförningen är grufsam och lasterlig. Stiernhielm Lycks. 3 (1650, 1668).
2) = LASTELIG, adj.1 2. Allahanda lasterligh ord. LPetri 2Post. 15 b (1555). Carl IX Bew. B 2 b (1604). — jfr GUDS-LASTERLIG.
Spoiler title
Spoiler content