LASTGAMMAL las3t~gam2al, adj. -gamle, -gamla.
(mycket) gammal (o. skröplig, så att man är en börda både för sig själv o. andra), ålderstigen. Bureus Suml. 73 (c. 1600). (Eng.) To be full of Years, (sv.) vara last-gammal. Serenius (1734; under year). Gumma jag? Gummor finner ni på Spetale, och inte är jag så lastgammal heller, som ni tror. Stridsberg Friman 6 (1798). Varför gifter han inte om sig ... Han är ju inte så lastgammal ännu. Hellström Malmros 276 (1931).
