SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LE, sbst.1, oböjl., n.
Etymologi
[substantivering av inf. av LE, v.1 (i bet. 1); anträffat bl. i rim. — Jfr LEJA, sbst.2]
(†) skratt o. löje. (Om du förlåter Psyche) Då lär din förra harm bli wändt i nöijligt lee. LejonkDr. 105 (1689). På werdsens torg, / Där man ibland lust och le / Handlar gråt och ewigt we. Lybecker 22 (c. 1715). Man nöter bort tiden med lek och med le. Dens. 119.
Spoiler title