publicerad: 1939
LEDSNA les3na2 l. led3s l. le3ds-, v.2 ngn gg (starkt vard.) äv. LISSNA lis3na2, v. -ade; förr äv. LEDSNAS, v. dep. -ades.
Ordformer
(ledsn- 1702 osv. lessn- (lesn-) 1699—1934. lissn- 1905)
Etymologi
1) bliva led l. ledsen (vid l. på ngt) l. trött (på ngt), känna leda, tröttna (på ngt); äv. abs. l. med inf.: tröttna. Ledsna vid l. på, förr äv. av l. med l. åt ngt. Så snart jag begynner at lesna wid det ena stället, så reser jag til det andra. Österling Ter. 1: 403 (1699). GJEhrensvärd Dagb. 1: 12 (1776: ledsnar .. med). Wallmark Resa 36 (1819: ledsna åt). Jag kysser dig och ledsnar ej, / Och skall jag nånsin ledsna? Nej! Runeberg 2: 319 (1832). (Löjtnanten hade) ledsnat på detta upptåg. Strindberg NRik. 57 (1882). SvD(A) 1934, nr 210, s. 18. (†) Jag ledsnar at nämna hvad mer är ogjordt. Posten 1769, s. 523. — särsk. (†) ss. dep. Hon målade kiärleken för henne så söt och liuflig, at hon ledsnades vid sin frihet. Mörk Ad. 1: 360 (1743). Runeberg 1: 186 (1836).
2) (†) (gm långtråkighet l. enformighet) göra (ngn) utledsen l. trött (på ngt), trötta. VFörsök 2: 86 (1753). När, ledsnadt vid ditt fåvettsspel, / Det ädla Folket en gång vill / Se up: och Ser. Thorild Straffs. 4 (1784). Om det ej ledsnar er at höra, / Så tör det roa er kanske. Kellgren 2: 165 (1790). Wallin Bref 151 (1849).
Särsk. förb.: LEDSNA IHJÄL10 04. (numera bl. tillf.) till 1: vara l. bliva så utledsen att man tycker sig icke kunna stå ut med det. Sorgen å sido! / Bacchus! Cupido! / När jag har Er, jag ej ledsnar ihjäl. Bellman (BellmS) 2: 32 (c. 1765, 1791). Här, att om sommaren vistas, min själ, / Det är att svettas och ledsna ihjäl. Stiernstolpe ESkr. 154 (c. 1825). —
1) (†) till 1: bliva utledsen. Emellertid har jag ledsnat ut här och längtar hjärtligen (härifrån). Wallin Bref 104 (1847).
2) (föga br.) till 2: göra (ngn) utledsen. Porthan BrCalonius 126 (1794). Det var ett enahanda, som kunde ledsna ut en många gånger. Moberg Rask. 151 (1927).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content