SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LEGITIMISM leg1itimis4m l. le1-, l. 01—, r. (l. m.); best. -en.
Etymologi
[jfr t. legitimismus, eng. legitimism, fr. légitimisme; avledn. av LEGITIM]
1) (enst., †) laglighet. Den sanna Liberalismen är .. tillika sann Legitimism. SvLittFT 1835, s. 577.
2) i sht statsv. åskådning enl. vilken regeringsmakten i ett land är ärftlig (enl. läran om furstemaktens gudomliga ursprung l. med stöd av feodala principer). LoW (1889; bet. oviss). Att legitimismen för närvarande icke spelar någon roll (i Österrike). SvD(A) 1934, nr 110, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content