SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1940  
LEVA, v.2 -er, -de, -t, äv. -at (OxBr. 9: 689 (1653)), -d.
Ordformer
(lefv-, le(e)ffu- (-ffw-))
Etymologi
[fsv. o. sv. dial. leva, motsv. nor. dial. leiva, isl. leifa, got. bilaibjan, fsax. lēƀian, fht. leiben, feng. lǣfan (eng. leave), av ett germ. laiƀian, kausativ till germ. līƀan (se BLIVA). — Jfr LEVA, v.1, LIV, LÄMNA]
(†) — jfr EFTERLEVA, v.2, IGEN-LEVA, v.1, KVAR-LEVA, v.2
1) lämna; låta vara kvar, lämna kvar; särsk. dels med avs. på ngt som lämnas övrigt ss. oförstörd, oförtärd l. oförbrukad rest l. återstod av ngt, dels med avs. på ngn l. ngt som ngn (för visst syfte l. ändamål) skiljer sig från l. lämnar kvar (på viss plats o. d.); särsk. med indirekt personobj.: lämna kvar (ngt) åt ngn, efterlämna (ngt) åt ngn; äv. övergående i bet.: överlämna, giva (ngt åt ngn). Luk. 17: 31 (NT 1526). Om wijnhemtare offuer tigh komma, så skola the icke leeffua tigh någhon effterhemtning. Ob. 1: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: en ringa efterskörd skola de lämna kvar). Her Götstaff .. satte Peder Swenson i Wiboreboda till höffuitzman öffuer alt sitt folk han leeffde i Bergzlagen. Svart G1 19 (1561). Såsom han (dvs. Jesus) haffuer leefft oss andans wnderpant och försäkringh, så haffuer han ock aff oss anammat wårt kiötz wnderpant. KOF 1: 279 (1575). Redeswennen .. göme hwadh som leffwes effter hwar Måltijdh. Brahe Oec. 76 (1581; uppl. 1920). Schultze Ordb. 2741 (c. 1755). — särsk. i uttr. leva (ngn) i sticket, lämna (ngn) i sticket. SUFinlH 1: 363 (1602).
2) (vid sin död) lämna efter sig l. efterlämna (anhörig, ägodelar, skrifter o. d. åt ngn). Mat. 22: 25 (NT 1526). Ingen konungh i christenheten hade i manneminne lefd sinom barnom så storan skat och förrådh (som G. I). HT 1910, s. 286 (1592). (Sigismund I av Polen) gick medh Döden aff An. 1548, och leeffde til Effterträdare sin Son Sigismundum Augustum. Brask Pufendorf Hist. 353 (1680). (Min man) dödde frå mig bort, men lefde intet arf. Kolmodin QvSp. 1: 540 (1732).
Särsk. förb. (†): LEVA EFTER. jfr EFTERLEVA, v.2
1) till 1: lämna kvar l. kvarlämna (ngn l. ngt); i sht i uttr. leva efter sig, lämna efter sig. Jer. 49: 9 (Bib. 1541). Then ottende deel, som the (dvs. de danska köpmännen) säje sigh hafue most vthi Swerige lefue efter. SvTr. V. 1: 114 (1601). Störste delen hadhe leffdt effter sigh sine Wärjor. Schroderus Liv. 366 (1626). Lind (1749).
2) till 2: (ss. död) lämna efter sig l. efterlämna (anhörig, ägodelar, skrifter, skulder o. dyl. l. ett aktat namn, lära o. d.); i sht i uttr. leva efter sig. Mark. 12: 20 (NT 1526). Forbenempde Högborne Forste haffuer lefft epter barn och ärffuinger. G1R 9: 170 (1534). Pamphylus hafwer inga Skriffter effter sigh leefft. Schroderus Os. 1: 171 (1635). Lind (1749).
LEVA IGEN. till 1: lämna kvar. Schroderus Sleid. 36 (1610). jfr IGENLEVA, v.1
LEVA KVAR. till 1: lämna kvar (ngt). OMartini Bew. J 4 b (1604). Kolmodin QvSp. 1: 229 (1732). jfr KVARLEVA, v.2
LEVA UT l. UTE. till 1: utelämna, icke medtaga (ngt i en förteckning o. d.). HH XIII. 1: 259 (1566). BL 8: 339 (i handl. fr. 1698).
Spoiler title