SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LIKA li3ka2, v.3 -ade, äv. -er, -te, -t.
Ordformer
(lich- 1546. lick- c. 1620. lik- (lijk-) 1541 osv.)
Etymologi
[fsv. lika; jfr fd. lighæ, d. lige, isl. líka, got. galeikan, fsax. līkōn, fht. (ge)līchēn, feng. līcian, eng. like; avledn. av LIK, adj. — Jfr LIKA, v.2]
— jfr MISS-LIKA.
1) (numera bl. i vissa trakter) behaga (ngn), tilltala; vanl. med saksubj.; äv. opers. Thenna bekennelsen lijkade wårom Herra wel. LPetri 2Post. 263 a (1555). ”Illa,” svarade Konung Ivar, ”likar mig ditt stolta svar. ..” Fryxell Ber. 1: 36 (1823). Bengts Fäd. 243 (1921). — särsk.
a) (†) i uttr. lika ngn i hjärtat l. lika ngns hjärta, kännas (så l. så) i ngns hjärta. J weten huru the fremlingar j hiertat likar. 2Mos. 23: 9 (Bib. 1541). Huru skulle Sonens olycka lika en faders hjerta? Adlerbeth FörslSAOB (1798).
b) (†) om mat l. dryck o. d.: tilltala l. smaka (ngn); äv. i uttr. lika magen l. kroppen, passa magen osv. Effter hwar och en funne ther vthinnan hwadh hans magha lijkadhe. Balck Musæus Nn 6 a (1596). Skulle bladen icke lika arbets-djuren, så (osv.). Posten 1769, s. 1112.
c) i uttr. som det (bäst) likar ngn l. som ngn (bäst) likar, som det (mest) behagar ngn, som det lyster ngn. (Att) Christne .. såsom herrar hafva makt att umgå med sina trälar, som dem bäst likar. Eneman Resa 1: 133 (1712). Landsm. V. 6: 113 (1891). jfr: Läsaren må välja hvilket (ord) honom sjelf likar. Forssell Stud. 1: 280 (1869, 1875).
d) (†) i uttr. hur l. vad ngn likar, hur ngn känner sig l. befinner sig l. är till mods; äv.: vad som fattas ngn; äv. i uttr. hur ngn likar över ngt, hur ngn är till sinnes med anledning av ngt. Så befinne vi oss nu af stort arbete och bekymber fast svage och känne väll best sielfve huru oss licher. RA I. 1: 459 (1546). Hure honom thär öffuer (näml. förräderiet) likade, må hwar förstondigh man tenckia. Svart G1 62 (1561). Möller (1790, 1807).
2) (numera bl. i vissa trakter) med subjektsväxling, om person: tycka om (ngn l. ngt); gilla (ngt); förr äv. i uttr. lika till l. åt ngt, tycka om l. gilla l. hava lust till ngt. Mÿcket Är thet som mit hiarta lickar til. Visb. 1: 180 (c. 1620). Han likade illa, om domar skulle afvika ifrån rätvisan. Schönberg Bref 1: 20 (1772). Jag likar icke åt mat. Fernow Värmel. 154 (1773). Likar du inte mig, så likar jag mig sjelf, sa friaren då han fått korgen. Granlund Ordspr. (c. 1880). Siwertz Vatt. 99 (1925). — särsk. i uttr. icke kunna lika ngt l. ngn, icke tycka om ngt l. ngn, icke kunna fördraga, icke kunna med ngt l. ngn. LPetri 4Post. 13 a (1555). Rönnberg Bredbolstad 112 (1907).
Spoiler title
Spoiler content