publicerad: 1940
LIKLIG li3klig2, adj. -are ((†) superl. -ligst AOxenstierna 2: 102 (1612), Stiernhielm Arch. H 2 b (1644)). adv. -A (†, G1R 1: 198 (1524), Schultze Ordb. 2767 (c. 1755)), -E (†, RA I. 1: 251 (1540), Därs. 497 (1546)), -EN, -T.
Ordformer
(lich- 1546. lick- 1612. lig- 1524. lik- (lijk-) 1539 osv. -elig 1539—1756. -lig 1524 osv. -ligit, n. sg. 1561—1756)
Etymologi
[fsv. likliker, motsv. d. ligelig, nor. likelig, isl. líkligr, ävensom (det från nord. spr. lånade) eng. likely; avledn. av LIK, adj.]
— jfr O-LIKLIG.
1) (†) som liknar ngt l. är i överensstämmelse med ngt. Min oskuld skal .. mihg åt minstone mäd äran lijklig dö låta. Lucidor (1670) i 3Saml. 7: 46.
2) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) som är i överensstämmelse med vad man kan tro l. förmoda l. vänta; sannolik, trolig, antaglig, rimlig; ss. adv.: med sannolikhet, förmodligen, antagligen, enligt vad man kan vänta l. förmoda l. antaga, rimligtvis. LPetri ChrPina C 5 b (1572). De grundsatser, som likligast föra till en lycklig lefnad. Lehnberg Pred. 3: 86 (c. 1800). Det ser högst likligt ut, at (osv.). Berzelius Brev 13: 156 (1830). Slotte SvagStack. 144 (1914). — särsk. (†) i uttr. vara liklig (till) att göra ngt, med sannolikhet l. enl. vad man kan förmoda komma att göra ngt. Verelius Gothr. 71 (1664). Serenius Kk 2 b (1757).
3) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) som är i överensstämmelse med vad som är rätt o. billigt, rättvis, skälig, rimlig; rätt o. billig; äv.: som är i överensstämmelse med god sed, anständig; förr äv. om person: som uppför sig l. artar sig väl. G1R 1: 198 (1524). För een lijkligh och skäligh betalning. Chesnecopherus Skäl N 4 b (1607). Gör som dig likligt synes. Sahlstedt (1773). En liklig yngling. Adlerbeth FörslSAOB (1798). CVAStrandberg 4: 34 (1857). Östergren (1931). (†) Fordom tå lijklighare leffdes. Rudbeckius BootPred. A 2 b (1635).
4) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) lämplig (för sitt l. ngt visst ändamål); passande; duglig, god, förträfflig. (Han är) mer liklig för hoflefvernet än till presteläsning. Hagström Herdam. 2: 359 (cit. fr. 1549). Lijkligare och beqwemligare Wäderleek. Herlicius Alm. 1641, s. 36. Ett likligt giftermål. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
Avledn.: LIKLIGHET, r. l. f.
1) (†) förhållandet att likna l. påminna om ngt, (svag) likhet; äv. konkret(are), om ngt som (svagt) liknar ngt; avbild; jfr LIK, adj. 1. Serenius (1734; under likelyhood). I närvarande bok finnes ej en sida, som har den ytligaste liklighet till förståndligt sammanhang! SvLitTidn. 1816, sp. 749. Spongberg Soph. 5 (1866).
3) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) till 2: sannolikhet; utsikt (till ngt). Schultze Ordb. 2767 (c. 1755). Efter all liklighet. VetAH 1779, s. 29. En Lycka .., som man har ingen liklighet att nå. JournLTh. 1810, s. 506. Östergren (1931).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content