LIMITATION lim1itatʃω4n l. li1-, äv. -aʃ-, l. 01—, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. LIMITASIE, f.
Ordformer
(limitasie 1527. limitation 1619 osv.)
Etymologi
[jfr holl. limitatie, t., eng. o. fr. limitation, av lat. limitatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till limitare (se LIMITERA)]
(i skriftspr., numera föga br.; se dock c) begränsning (se d. o. 2 b), inskränkning (se d. o. 2); jfr LIMITERA.(Tillåtelse) uti .. Kejs. Maj:ts land till och frå att fara utan någon limitasie. HSH 1: 31(1527). Lundström LPGothus 3: 114(cit. fr. 1643). Statsmakten bör, för att kunna försvara medborgarene — och just derföre tål hon ingen limitation — ovilkorligen vara stark. Bolin Statsl. 1: 361(1870). Östergren(1931). — särsk.
a) (†) om inskränkning i giltigheten av en bestämmelse o. d.; äv.: förbehåll; jfr LIMITERA b.Schroderus Os. 1: 847(1635). Alle Cessioner af Tiänster, under hvad Namn och Titul det ock vara må, skola aldeles, och utan limitation, vara förbudne. PH 2: 1150(1734). Linné Bref I. 5: 237(1776). Ekbohrn(1868).
