publicerad: 1940
LINNEN lin3en2, adj. linnet; linna, ngn gg linnena (Verd. 1887, s. 167); pl. linna, ngn gg linnena (BoupptVäxjö 1794, Därs. 1798).
Ordformer
(lind- 1754 (: lindna, pl.)—1768 (lindna, sg. best.). li(j)nen 1583 (: Lineth, n.)—1784. li(j)nnen 1526 (: linnet, n.)—1914 (: det linna). — linnan, m. sg. obest. oblik form 1541—1732. — ss. substantiverat n. (jfr nedan): linnet 1541—1796. li(j)ndt, lintt 1573—1583)
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) av linne (se d. o. 1), linne-. Mat. 27: 59 (NT 1526). Itt klädhe .., ee hwadh thet är, linnet eller vllet. 3Mos. 13: 47 (Bib. 1541; Bib. 1917: av linne). Dhee linna klutar, .. som förr till ingen nytto förtrampades. Ambrosiani DokumPprsbr. 26 (i handl. fr. c. 1675). En gammal Linnen klädning. BoupptVäxjö 1832. LoW (1911). — särsk. [jfr motsv. anv. av fsv. linnet resp. thät linna] i n. sg. i substantivisk anv.: linnegarn; linneväv; linneplagg. 2Mos. 39: 28 (Bib. 1541). (Att) spinna och väfva linnet och yllet. Dalin Arg. 1: 263 (1733, 1754). Då det linnena är sytt, må man .. pryda det med knypplade spetsar eller hålsöm. Verd. 1887, s. 167. Hörlén GSed. 152 (1914).
Spoiler title
Spoiler content