SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LINNEN lin3en2, adj. linnet; linna, ngn gg linnena (Verd. 1887, s. 167); pl. linna, ngn gg linnena (BoupptVäxjö 1794, Därs. 1798).
Ordformer
(lind- 1754 (: lindna, pl.)1768 (lindna, sg. best.). li(j)nen 1583 (: Lineth, n.)1784. li(j)nnen 1526 (: linnet, n.)1914 (: det linna). linnan, m. sg. obest. oblik form 15411732. — ss. substantiverat n. (jfr nedan): linnet 15411796. li(j)ndt, lintt 15731583)
Etymologi
[fsv. lin(n)in; jfr ä. d. lin(n)æn, d. linned (urspr. n.), mnt. lin(n)en, fht. linin (varav t. leinen) o. feng. linen (varav eng. lin(n)en, adj. o. sbst.); avledn. av LIN. — Jfr LINNE]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) av linne (se d. o. 1), linne-. Mat. 27: 59 (NT 1526). Itt klädhe .., ee hwadh thet är, linnet eller vllet. 3Mos. 13: 47 (Bib. 1541; Bib. 1917: av linne). Dhee linna klutar, .. som förr till ingen nytto förtrampades. Ambrosiani DokumPprsbr. 26 (i handl. fr. c. 1675). En gammal Linnen klädning. BoupptVäxjö 1832. LoW (1911). — särsk. [jfr motsv. anv. av fsv. linnet resp. thät linna] i n. sg. i substantivisk anv.: linnegarn; linneväv; linneplagg. 2Mos. 39: 28 (Bib. 1541). (Att) spinna och väfva linnet och yllet. Dalin Arg. 1: 263 (1733, 1754). Då det linnena är sytt, må man .. pryda det med knypplade spetsar eller hålsöm. Verd. 1887, s. 167. Hörlén GSed. 152 (1914).
2) (†) om fabrik o. d.: som framställer linnevaror, linne-. BtVLand 4: 48 (1754).
Ssgr (till 1; †): LINNEN-BINNIKA. (smalt) band av linne. OxBr. 11: 768 (1640). Därs. 810 (1645).
-GEVANT. linnevävnad, linnetyg. KlädkamRSthm 1565 c, s. 53 a.
-KLUT. linneklut. OMartini Läk. 46 (c. 1600).
-PLYSCH. linneplysch. OxBr. 11: 804 (1645).
-ROCK. linnerock. KKD 5: 39 (1709).
-VANT. [jfr t. leinwand] = -GEVANT. KlädkamRSthm 1565 c, s. 46 b.
Spoiler title
Spoiler content