LINOLEUM linω4leum, äv. 0302, r. l. m. l. n.; best. (föga br.) -en, ss. n. -et (Östergren (1931)).
Etymologi
[jfr dan. o. t. linoleum; av eng. linoleum, bildat av lat. linum (se LIN) o. oleum (se OLJA, sbst.). — Jfr LINOLJA]
ett (i England 1860 uppfunnet) (golv)beläggningsmaterial bestående av oxiderad linolja tillsatt med korkmjöl m. m.; äv. om matta tillvärkad av dylik massa som fastpressats på juteväv l. dyl., korkmatta. NF 9: 1436 (1885). Bäst vore, att barnkammargolfvet i sin helhet vore täckt af korkmatta (linoleum). HeimdFolkskr. 26: 32 (1895).
Ssgr: A: LINOLEUM-MATTA, r. l. f. (linoleum- 1890 osv. linoleums- 1886—1898) BoupptVäxjö 1886. —
-SNITT. konst. om en (från träsnideriet utgående) grafisk konstart där negativet framställes (medelst kniv o. andra värktyg) i ett stycke linoleum; äv. konkret, om på detta sätt framställd bild. PT 1919, nr 50 A, s. 3 (konkret).
B (föga br.): LINOLEUMS-MATTA, se A.
