SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LISMA lis3ma2, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Spegel GW 296 (1685), Tessin Bref 1: 223 (1753)), -ANDE, -ERI (se avledn.); -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr LISM.
Ordformer
(lijsm- 1553. lism- 1538 osv. lissm- (liszm-) 1559—1893)
Etymologi
[fsv. lisma; jfr ä. d. lisme; sannol. besläktat med LISKA, v.]
ställa sig in hos ngn (för att uppnå ngn förmån), krusa l. krypa för ngn, smickra, fjäska; ngn gg dep. OPetri Kr. 133 (c. 1540). (Tegnér) förstod ej att lisma, kunde ej skrymta. 2SAH 23: 272 (1847). Östergren (1931). — särsk.
a) (†) i uttr. lisma för l. med ngn, smickra ngn, krusa för ngn. Konung Waldemar .. haffuer (troligen) så lockat och lismat för konung Magnus at han läät gå bort Skåne. OPetri Kr. 137 (c. 1540). G1R 24: 38 (1553: med). Sundén (1886).
b) (†) i uttr. lisma om ngt, söka vinna ngt gm att lisma. Lisma om personlig gunst. Crusenstolpe Tess. 1: 29 (1847).
c) (föga br.) med obj.: under smicker hyckla l. låtsa (ngt). Jag lismar ödmjukhet. Tavaststjerna Patriot 153 (1896).
d) i p. pr., i adjektivisk anv.: som brukar lisma; äv. om handling o. d.: som visar l. är uttryck för smicker l. kryperi. Et lissmande prat. Dalin Vitt. I. 2: 36 (1741). Något lismande läseri. SvD(A) 1931, nr 228, s. 7.
e) (föga br.) refl., bildl.: söka nå fram (till ngt) gm att lisma. Låt smickrets toner lisma / sig till din själ. Scholander I. 1: 103 (c. 1860).
f) (†) övergående i bet.: söka vinna kännedom (om ngt) gm att lisma. Schroderus Dict. 242 (c. 1635). Smickra icke med okändom, .. at the icke skole mena tigh lisma (spana) och lwra. Dens. Comenius 928 (1639).
Särsk. förb.: LISMA BORT. (†) avlägsna l. bortskaffa (ngt) gm att lisma. Tegnér (WB) 9: 149 (1841). —
LISMA OMKRING. (†) fara lismande omkring. Han lismar om kringh som en reffua stiert. Visb. 3: 553 (c. 1575). —
LISMA SIG IN10 0 4. bildl.: tränga sig in (ngnstädes) gm att lisma. Sahlstedt Hoffart. Bih. 24 (1720). Cassel Östas. 111 (1906). —
LISMA SIG TILL10 0 4. uppnå (ngt) gm att lisma. Sahlstedt (1773). OoB 1936, s. 287. jfr TILLISMA. —
LISMA TILL. (†) bildl.: draga (ngn) till ngn l. ngt gm att lisma. G1R 28: 52 (1558). —
LISMA UTAV. (†) i uttr. lisma utav ngn ngt, frånnarra ngn ngt gm att lisma. G1R 12: 112 (1538). jfr AVLISMA. —
LISMA UTUR. (†) locka (ngt) ur ngn. Lind (1749).
Ssgr (†): LISME-RÅD. lismande råd. Dalin Vitt. II. 5: 31 (1742). —
-RÄNKER, pl. lismande ränker. Kolmodin QvSp. 1: 21 (1732; i bild). —
-TJÄNST. lismande tjänst. Lind 1: 1362 (1749).
Avledn.: LISMARE, m.||(ig.). [fsv. lismare] person som lismar, smickrare, krypare. LPetri Œc. 74 (1559).
Ssgr (tillf.): lismar- l. lismare-pack. Hagberg Shaksp. 11: 53 (1851).
-svek. Atterbom FB 125 (1839). —
LISMERI, n. handling(en) att lisma, egenskap(en) att vara lismande; äv. konkretare, om handling o. d. som vittnar om lismande. Tegel E14 310 (i handl. fr. 1568). Dahlgren Stanley 2: 191 (1890; konkretare). —
LISMERSKA, f. jfr LISMARE. Lind 1: 1363 (1749). —
LISMIG, adj. (numera knappast br.) lismande. Lind 1: 1362 (1749).
Spoiler title
Spoiler content