[jfr d. liflig; av mnt. līflik, holl. liefelijk, t. lieblich (jfr LJUVLIG)]
(†) ljuvlig; skön; angenäm. PPGothus Und. O 5 b(1590). (En viss ört) gör .. at sköna och lijflige ting enom i Sömnen synes framkomma. Hildebrand MagNat. 43(1650). Den skönheet eij alleen den nedre Jorden prydde, / Men och i Lufftens rymd en lijflig söttma spridde. Columbus BiblW A 2 a(1674).
