publicerad: 1941
LJUSNA jɯ3sna2, v., förr äv. LYSNA, v.1 -ade. vbalsbst. -AD (se avledn.), -ANDE, -ING (se avledn.).
Ordformer
(ljus- 1640 osv. lys- (lijs-) 1556—1846. lyss- c. 1740—1742)
Etymologi
1) motsv. LJUS, adj. (1 o.) 2: bli ljusare; bli starkare upplyst; särsk. om himmeln l. luften l. om morgon, natt l. dag o. d.; äv. opers., särsk.: det dagas; förr äv. om eld: börja lysa. HFinlH 4: 96 (1556; om eld). Linc. (1640; under illuceo). Natten ljusnade till morgon. Almqvist GMim. 2: 102 (1842). Den fjerran ljusnade himlaranden. Mellin Nov. 2: 513 (1849, 1867). Fönstren, som småningom ljusnade af en glåmig gryning. Lundquist Zola Grus 355 (1892). Innan det ännu ljusnat nästa morgon. Hultman SvDiam. 40 (1909). (†) Hwar dagh som lijsnar. Phrygius MRosengren C 3 b (1608).
2) motsv. LJUS, adj. 3: få l. antaga ljusare färg. Rinman JärnH 167 (1782). Ljungen, vars mörkt rosenröda småblomster .. ljusnat till blekskärt. Uppström StorM 35 (1919).
3) motsv. LJUS, adj. 5: klarna; numera nästan bl. opers. Nu ljusnade för Werner orsaken till Amalias skygghet. Knorring Cous. 3: 112 (1834). (Då) tyckes småningom den idéen hafva ljusnat uti hans sinne, att (osv.). Cygnæus 1: 187 (1852). Börjar det ljusna nu i era tröga hjärnor? Hultman Vamp. 157 (1911).
a) om situation, konjunktur, utsikter o. d.: bli ljusare. Utsikterna ha ljusnat. I hjertat födes glädjen åter / Och Verlden ljusnar omkring mig. Linder 2: 17 (c. 1785). Tålamod! De ljusna, dina öden. Valerius 1: 11 (1803). Den ljusnande framtid är vår. HSätherberg i 35StudSång. 20 (1852, 1853). Så snart konjunkturerna på järnmarknaden ljusna. SvD(A) 1919, nr 231 A, s. 11.
b) om sinnelag, ansiktsuttryck, blick o. d.: bli ljusare l. gladare; om person: antaga en gladare uppsyn. Njut nöjet att se alla goda anleten ljusna i din närvaro, och mulna vid din bortgång. Lehnberg Pred. 2: 340 (c. 1800). Gustafs blick ljusnade. Crusenstolpe Mor. 3: 262 (1841). Ofta ljusnade de bistra dragen / Mot någon välkänd, trumpen veteran. Runeberg 2: 115 (1846). Han ljusnade i humöret. Dahlbäck Åb. 40 (1914).
5) (i vitter stil, föga br.) tr., motsv. LJUS, adj. 7: göra (en situation o. dyl. l. ngns sinne l. ansiktsuttryck o. d.) ljusare; vanl. med saksubj. Et småleende ljusnar hans mörkbruna kind. Ossian 2: 120 (1794). Ofta ljusnas af sången min själ. Arfwidsson Oisian 1: 367 (1842).
Särsk. förb.: LJUSNA FRAM10 4. (i sht i vitter stil) till 1: framträda i allt starkare ljus l. belysning. Wallin Vitt. 2: 85 (1807). De lantliga gavelhusen, som hastigt ljusnade fram, allt eftersom facklorna skredo förbi. Heidenstam Svensk. 2: 346 (1910). —
LJUSNA PÅ10 4. till 1; opers.: ljusna; dagas. Det har ljusnat på, och dimman har lättat. SD(L) 1902, nr 186, s. 3. —
LJUSNA TILL 10 4. (plötsligt) ljusna; äv. opers.
1) till 1. Kræmer Sydfr. 9 (1853). Det har ljusnat till på ett tag, så pass att man kan gissa till vägen. Hallström K11 84 (1918).
2) till 4. Det ljusnade till öfver hans ansigte. Kerfstedt Eva 114 (1888). Kommissarien ljusnade märkbart till. Dahlbäck Åb. 280 (1914). —
1) till 1: ljusna; förr äv.: gry; äv. opers. När then yttersta dagen lysnar vp. Swedberg Dödst. 274 (1711). Serenius (1741). Morgon gryr: / land och vatten / ljusna opp. Tegnér (WB) 5: 208 (c. 1825). På eftermiddagen ljusnade det .. upp. TurÅ 1907, s. 256.
2) till 4 b: ljusna. Hans ansigte ljusnade upp till ett himmelskt leende. Bremer Nina 823 (1835). HågkLivsintr. 2: 123 (1922).
3) (i vitter stil, föga br.) tr., till 5: göra ljusare. Kärleken .. / .. ljusnade vår mörka framtid opp. Wahlström Lafontaine AntJoh. 215 (1799; klandrat i JournSvL 1800, s. 205). Gunnar drog mungiporne till ett svagt leende, det första som ljusnat upp hans anlete på långliga tider. Knorring Torp. 2: 203 (1843). Arsenius MannKläd. 2 (1902).
Avledn.: LJUSNAD, förr äv. LYSNAD, r. l. m. (ljus- 1767—1848. lys- 1757—1884) (numera knappast br.)
1) till 1: ljus; sken, skimmer. VetAH 1757, s. 62. Du Ljusnad, som i Öster blänker. LärdaT 1767, s. 1. Kronström UndrV 71 (1884).
LJUSNING, förr äv. LYSNING, sbst.1, r. l. f. (ljus- 1615 osv. lys- 1526—1831) [fsv. lysning (CodUps. C 20 1: 85); jfr d. lysning]
1) till 1: förhållandet att det blir ljust l. ljusare; ljus; skimmer. MoB 8: XXXII (c. 1780). Leopold 2: 222 (1810, 1815). På .. gatan, vars .. oljelyktor ej förmådde sprida ljusning ens inom den närmaste omkretsen. Wrangel FornTid. 126 (1926). särsk.
a) gryning, daggryning. Joh. 8: 2 (NT 1526). I morgon är han här vid dagens första ljusning. Remmer Theat. 1: 54 (1814). I ljusningen fann man skeppet halvsjunket. Siwertz ResK 216 (1929). jfr DAG-, MORGON-LJUSNING.
b) konkret: ställe l. parti som är ljusare än omgivningen; särsk.: glänta (mellan träden i en skog o. d.). Alla större ljusningar i bokskogarne (voro) besådde med tall. EconA 1807, juni s. 27. Havet låg mörkblått med ljusningar i lä om holmarna. Hortling DabUggl. 94 (1924).
c) (i vitter stil) bildl. SP 1792, nr 166, s. 2. I morgon dagas / första ljusningen af ett nytt (år). Melin Dikt. 1: 21 (1879, 1888); jfr a.
2) (numera föga br.) till 3: klarnande; förklaring, klarhet. LBÄ 11—13: 30 (1798). Begreppet (är) känslans förklaring, ljusning. Geijer I. 5: 234 (1820).
3) till 4.
a) till 4 a: förhållande(t) att situationen l. utsikterna för framtiden ljusna l. förbättras; förbättrade utsikter; ljuspunkt (se d. o. 3). Geijer Skald. 174 (1823, 1835). Nu följde .. några ganska brydsamma år med enstaka ljusningar. Björkman Chaucer 52 (1906). Den ljusning i det ekonomiska läget, som börjat inträda. GHT 1934, nr 7, s. 3.
b) till 4 b: förhållandet att ngns sinne l. ansiktsuttryck o. d. ljusnar; (glädje)skimmer; ljusare l. gladare uppsyn. Då öfver det bleka .. anletet .. en ljusning af välbehag syntes ila vid min ankomst. Atterbom Minnest. 2: 11 (1840). Wändahl Stud. 134 (1929).
Spoiler title
Spoiler content