LJUSTRA jus3tra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE.
Etymologi
[jfr d. lystre, nor. ljostra; avledn. av LJUSTER]
hugga l. fånga (fisk) med ljuster; äv. abs.: fiska med ljuster; förr äv. i uttr. ljustra efter fisk o. d., söka fånga fisk med ljuster, fiska med ljuster. JHRhezelius (c. 1635) i Fatab. 1915, s. 106. Somlige tiufvar äro ock så dristige .., at de natte-tid .. liustra vid stranderna efter fisk uti andras fisk-vatn. Schultze Fisk. 228 (1778). När man skall ljustra, är bäst att sätta brandjernet med elden i förstäfven (på ökstocken). UpprFiskaren 49 (1847). Lax ljustras hösttiden vid bloss. LAHT 1886, s. 42. Siwertz Lat. 100 (1924). — särsk. (numera bl. tillf.) mer l. mindre bildl. l. oeg. Det Torpet lilla, straxt utom tulln, / Där kräftan ljustras röd i Kastrulln. Bellman (BellmS) 1: 266 (c. 1785, 1790). Du (Kleon), som .. / .. har satt dig på din klippa för att ljustra statens gods. Hagberg Aristoph. 21 (1834). Gästerna stodo .. och ljustrade sardeller och oliver med de alltför små silfvergafflarna. Hallström NNov. 180 (1912).
Ssgr: A: LJUSTER-, se LJUSTER ssgr.
-REDSKAP~20 l. ~02. Ahlman (1872).
