SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LJUTA jɯ3ta2, v. -er, ljöt jø4t, ljöto jø3tω2, ljutit jɯ3tit2, ljuten jɯ3ten2. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(inf. o. pr. ind. pl. ljuta (liut(h)-) ÅngermDomb. 27/6 1642, fol. 191, osv. — pr. ind. sg. ljuter (liut-) Stiernhielm Fateb. A 4 b (1643) osv. luter Stiernhielm Herc. 275 (1648; uppl. 1658, 1668: liuter). — ipf. ind. sg. ljöt Adlerbeth FörslSAOB (1798) osv.; löth LPetri Kr. 28 (1559). — ipf. ind. pl. ljöto Rydqvist SSL 1: 252 (1850) osv.; luto LPetri Kr. 15 (1559). — sup. ljutit (liut-) FörarbSvLag 6: 212 (1728) osv.; lutit GullbgDomb. 17/2 1615. SödertäljeDomb. 2: 12 (1639). — p. pf. ljuten Boivie SvSpr. 242 Bil. (1834) osv.)
Etymologi
[fsv. liuta, få gm lott, få på sin lott, nå, få, sv. dial. ljuta, ljauta, lyta, få, vara tvungen att, motsv. nor. liota, isl. hljóta, fsax. hliotan, fht. (h)liozan, feng. hlēotan, kasta lott; i avljudsförh. till LOTT, sbst.2]
1) (†) få, erhålla. Almogen på Landet .. liuter sitt Vppehälle aff Bryggerij (osv.). Schouten Siam 45 (1675). Nordström Samh. 2: 293 (1840).
2) lida.
a) med avs. på död; numera bl. (i skriftspr.) i uttr. ljuta döden (l. hjältedöden o. d.) l. en (så l. så beskaffad) död, dö (hjältedöden), avlida, stupa resp. få l. finna en (så l. så beskaffad) död. LPetri Kr. 15 (1559). The bådhe voro dödssåre; dock löth Alrich bana. Därs. 28. Liuter någor död .. (av ogill bro); böte (osv.). BB 25: 13 (Lag 1734). Att den gamla ljutit en naturlig död. AB(A) 1933, nr 318, s. 5. Han ljöt en så gott som omedelbar död. SvD(A) 1934, nr 316, s. 14.
b) (†) med avs. på skada, ondt o. d. All then skada han hafuer .. lutit på sin boskap. GullbgDomb. 17/2 1615. Somliga (hava) af honom ljutit benbrott eller annan lemlästning. Lönnberg FnordSag. 1: 55 (1870).
3) [anv. uppkommen gm sammanblandning av uttr. ljuta döden o. låta livet; jfr uttr. låta döden (se LÅTA, v.1)] (numera bl. tillf.) med avs. på liv: mista, låta. Förr än jag Lijfwet liuter. Amnelius Quirsfeld 546 (1690). Det är också många kalkoner som numera få ljuta sitt liv i julmånaden. SvD(A) 1934, nr 337, s. 18.
Spoiler title
Spoiler content