SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LO lω4, sbst.3, r. l. m.; best. -n l. (numera bl. bygdemålsfärgat) -en.
Etymologi
[av mnt. l. mht. lō l. t. lohe, garvarbark, av ovisst urspr.]
(förr) garv. garvarbark. Kiellberg KonstnHandtv. Garfv. 4 (1753). Dalin (1853). (Garvning består bl. a. i att hudarna) i murade gropar eller nedsänkta kar hvarftals hopläggas med lo. UB 5: 446 (1874). Östergren (1931).
Ssgr (förr, garv.): LO-FALS. (vid beredning av ovanläder användt) falsjärn. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 91. —
-FALSA, -ning. bearbeta (”falsa”) logarvat läder. TT 1885, s. 133. 2SvKulturb. 7—8: 265 (1937). —
-GAR. om hud: (färdig)garvad gm logarvning. AHB 52: 31 (1871). —
-GARAD, p. adj. = -GAR. Liedbeck KemTekn. 703 (1867). —
-GARVA, -ning. garva med lo; äv. allmännare: garva med växtgarvämnen; i sht i p. pf. ss. adj. o. ss. vbalsbst. -ning. Weste 1: 880 (1807). Logarfvadt läder. Almström KemTekn. 2: 544 (1845). Hirsch LbGarfv. 8 (1898). —
-GARVARE. jfr -GARVA. SvPrästProt. 2: 529 (1723). MeddSlöjdF 1891, s. 46 (om förh. c. 1660). 2SvKulturb. 7—8: 258 (1937).
Ssgr: logarvar(e)-gesällskap. MeddNordM 1895—96, s. 133 (1788).
-mästare. FinBiogrHb. 1799 (1902; om förh. 1761). PT 1906, nr 140 A, s. 1.
-ämbete. Stiernman Com. 4: 493 (1682). Anderson Stadsl. 32 (1912; om förh. 1747). —
-GARVERI 1004, äv. 3~002. abstr. o. konkret. DA 1771, nr 200, s. 4 (konkret). AHB 53: 1 (1871; abstr.).
Spoiler title
Spoiler content