SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LOBELIA lωbe4lia, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. lobelie, eng. lobelia, fr. lobélie; till namnet på den belg. botanisten Matthias Lobelius († 1616)]
bot. ört av släktet Lobelia Lin.; särsk. om Lobelia Erinus Lin. o. Lobelia inflata Lin. Lobeliorna blomma hela sommaren igenom. GbgTrädgFPrisuppg. 1892, s. 62. SDS 1909, nr 296, s. 6.
Ssgr: LOBELIA-DROPPAR, pl. farm. spritutdrag av lobeliaört. SvFarm. 328 (1901).
-ÖRT. i sht farm. handelsbenämning på den ovanjordiska delen av örten Lobelia inflata Lin., varav lobelin framställes. SvFarm. 150 (1901). Gentz Lindgren 89 (1929).
Avledn.: LOBELIN, n. [jfr t. lobelin, eng. lobeline] farm., kem. en gul, honungsliknande massa som utvinnes ur frö o. blad av lobeliaört. Areschoug Düben 30 (1870). jfr Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 489.
Spoiler title
Spoiler content