[av t. lochen, avledn. av loch, hål (se LOCK, sbst.2). — Jfr -LOCK, n.]
tekn. åstadkomma hål i (plåt l. dyl.) medelst lockhammare l. dyl.; förse (plåt l. dyl.) med hål; äv. i sådana uttr. som locka hål (i ngt); äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Almroth Karmarsch 203(1838). En (järn-)skifva, hvilken lochas med rund lochhammare. Eneberg Karmarsch 2: 654(1862). Lockning af hål i bandjärn. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 382. Lockad Plåt. Därs. 4: 106.
SAOB
