LOGISTIK log1isti4k l. lå1-, stundom lωg1- l. lω1-, i Sveal. äv. -ji-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. logistik, eng. logistic, sbst.; av gr. λογιστική (τέχνη), eg. f. sg. av λογιστικός, hörande till räknekonsten, till λογιστής, räknemästare, till λογίζεσϑαι, (be)-räkna, till λόγος (se LOGISK)]
1) eg.: räknekonst, algebra; numera bl. dels om en med algebraiska symboler o. d. arbetande matematisk metod vid behandlingen av logiska problem, dels om den vetenskap, som med denna metod härleder de matematiska grundbegreppen ur logiska begrepp o. de matematiska grundsatserna ur logiska satser; jfr LOGIK-KALKYL. Andersson 214 (1857). SvUppslB (1933).
2) (†) mil. beräkning av tiden o. rummet vid taktiska rörelser; konst(en) att ordna en armés marscher. Dalin (1853). Sylvan Vial 2: 80 (1863). NF (1885).
SAOB
