SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LOKATIV lωk1ati4v, äv. 1-, stundom 30~2 l. 40~1, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. locative, fr. locatif; av nylat. locativus, avledn. av lat. locare (se LOKAT)]
språkv. adj. till LOKATIV, sbst. Det .. lokativa bruket af ackusativus. Uppström GotBidr. 22 (1868). WoJ (1891).
Spoiler title
Spoiler content