[sv. dial. lovante; jfr nor. lovevott, lovott; sannol. till LOVE, sbst.2 1(men ofta anslutet till LO, sbst.2; jfr sv. dial. låvante)]
(i vissa trakter) tumvante; motsatt: fingervante. På händerna bar hon rödbruna, stickade lovantar. VL 1895, nr 292, s. 2. Han bär tjocka lovantar för att skydda sina sjuka händer. Lagerlöf Mårb. 179(1922). Väring Frost. 214(1926).
SAOB
