[förra ssgsleden möjl. av mnt. louwe, lejon; senare leden av mnt. drunk, dryck (se DRUNK)]
(†) stor (”ordentlig”, ”rejäl”) dryck (se d. o. 2). Aff thetta (dvs. honung o. vatten) giff then förmeente Jungfrun til dricka, en god Lofwendrunck om Afftonen, när hon wil gå til hwijlo. Hildebrand MagNat. 91(1650). Moræus Schonæus 398(c. 1685).
