LUBRIKATOR lub1rika3tor2, äv. —40, r.; best. -n; pl. -er -atω4rer.
Ordformer
(förr äv. lubric-)
Etymologi
[jfr t. lubrikator, eng. lubricator; bildat ss. vbalsbst. till lat. lubricare, göra glatt, avledn. av lubricus, slipprig, glatt]
tekn. å maskin: automatisk smörjningsanordning driven från maskinen själv med ett tandspärrhjul, vilken pressar olja fram till de ställen som skola smörjas. Frykholm Ångm. 301(1881). VaruhbTulltaxa 1: 503(1931).
