SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUFF luf4, r.; best. -en.
Etymologi
[till LUFFA, v.1]
(vard.)
1) motsv. LUFFA, v.1 1: ”lunk”; marsch, promenad, vandring; i sht i uttr. (be)ge sig på luffen o. d. (jfr 2). Jag och den hygglige doktorn (gjorde) en ”luff” genom Rönne. Adelsköld Äfv. 65 (1892). En kväll efter arbetstidens slut tog två mannar på luffen (för att köpa mjölk). SvD 17/8 1930, Söndagsbil. s. 10.
2) motsv. LUFFA, v.1 2, i uttr. vara l. (be)ge sig o. d. på luffen, stundom på luff, vara ute resp. begiva sig ut ss. luffare l. lösdrivare. Lundell (1893). (De) fingo ge sig ut på luffen. Cavallin Stevenson Söderh. 138 (1897). Stockholmsgaminen, som är ute på luff. Strix 1899, nr 36, s. 6. Sahlin SkånFärg. 132 (1928).
Spoiler title
Spoiler content