LUKUBRERA luk1ubre4ra l. lɯ1- l. -ɯb-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr LUKUBRATION(se avledn.).
Ordformer
(förr skrivet luc-)
Etymologi
[jfr t. lukubrieren; av lat. lucubrare, till stammen i lux (gen. lucis) o. besläktat med LJUS]
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i sht i fråga om forskningsarbete l. studier: arbeta om natten vid ljus; äv. oeg.: studera. (Pedanten) sitter hemma och lucubrerar natt och dag. SedolärMercur. 3: nr 8, s. 3(1731). Florman .. förbjöd mig lucubrera om nätterna. Ahnfelt StudM 1: 95(1857). 2NF(1912).
Avledn.: LUKUBRATION, r. l. f. [jfr t. lukubration, eng. lucubration; av lat. lucubratio (gen. -ōnis)] (numera bl. ngn gg arkaiserande) arbete (särsk. forskningsarbete l. studier) om natten vid ljus; äv. konkret, om alster av dylikt arbete. Lindestolpe Skörb. 51(1721). Stiernhielms filosofiska lukubrationer från Stockholmsvistelsen 1649—1651. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: ccxxvii.
