SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUMPEN lum3pen2, adj. -pet, -pne, -pna; -pnare. adv. LUMPET.
Ordformer
(lo- 1694. lu- 1635 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. lumpen; av t. lumpen, av lumpen- ss. förled i ssgr till lump (se LUMP, sbst.2)]
1) (†; se dock a) som är av ringa värde l. betydelse l. av dålig beskaffenhet, usel, värdelös, simpel, eländig; obetydlig; jfr LUMPIG 2. BtHforsH 1: 223 (1637). Lumpne wahrur. VDAkt. 1690, nr 379. Hwad thenna lumpna händelsen kan hafwa at innebära. Block MotalaStr. 97 (1708). Det Kongl. liket (blev) lagdt i en lumpen kista. HSH 3: 67 (c. 1800). Jolin Kom. 35 (1845). — särsk.
a) om person: ringa; oduglig; eländig, stackars; numera bl. ngn gg med anslutning till 2. KKD 6: 26 (1707). Och hålles den för en lumpen dräng, som eij kan tillvärcka det, som hörer till den utvärtes hushållningen. SmålHembygdsb. 1: 31 (1749). Om jag likväl så lågt mig sänkte / At tala med det lumpna hjon. Lenngren (SVS) 2: 174 (1796). Jag är en lumpen gammal gubbe, som orkar ingenting. Almqvist Törnr. 3: 146 (1850). En herre, som på lumpet småfolk tänker. Wecksell DHjort 49 (1862).
b) om stad l. ort: obetydlig. Jmedlertijd stå wij här i en lumpen, sumpig och oreen orth. KKD 6: 28 (1707; om en polsk stad). HH XXI. 1: 172 (1712).
2) med avbleknad betydelse ss. uttryck för ringaktning l. förakt, förr äv. förargelse l. harm; särsk. för att framhäva ngt ss. icke värdt att nämna l. ss. allt för ringa i antal l. mängd l. storlek o. dyl.: futtig, fattig, usel, ömklig, ynklig; jfr LUMPIG 2. Dhen lilla lompna hemgifft (osv.). VDAkt. 1694, nr 109. Gifve gudh att här vore en ända på detta lumpna krigett. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 213 (1702). Det han ej kunde begära et så godt Råd för lumpna tolf daler. Weise 2: 64 (1771). Det lumpna ordet pass. Lenngren (SVS) 2: 212 (1798). Jag fick bevista hans lumpna fête. Wingård Minn. 7: 6 (1847). Att taga betaldt för några lumpna namnsdagsverser. Blanche Bild. 4: 147 (1865). De lumpna hvardagsbestyren. Wisén Tal 4 (1881). Våra dagars ursinniga jakt efter lumpna rekord. Ymer 1910, s. 419. Bergman LBrenn. 171 (1928).
3) småsint, tarvlig, lågsint, skamlig, nedrig, simpel, dålig, gemen, skändlig. En lumpen karl. Det var lumpet av honom att svika sitt ord. Lumpen egennytta, vinning. Människans lumpnaste drifter. Lågt och lumpet kiv. RP 5: 102 (1635). Detta lumpna hykleriet. Roman Holbg 188 (1746). En lumpen, ärelös spion. Jolin UHansDr 92 (1860). (Fylgia) sky mig ej, / när med lumpna tankar jag skymmer din veka gestalt. Fröding NDikt. 150 (1894). Det är lumpet att skryta med det som man upplever hos kvinnor. Moberg Sedebetyg 296 (1935).
Avledn.: LUMPENHET, r. l. f.
1) (†) till 1: saknad av värde l. betydelse. Weste (1807). Wikner Pred. 148 (1874).
2) (numera mindre br.) till 2; förr äv. konkretare: bagatell, småsak, struntsak. Weste (1807). Crusenstolpe Ställn. 9: 47 (1844). Oaktadt sitt oförtrutna spanande efter anledning till tadel, (hade utskottet) icke lyckats uppspåra något annat än lumpenheter. Samtiden 1872, s. 181.
3) till 3; äv. konkretare, om ngt som vittnar om l. är ett uttryck för lumpenhet. Tegnér (WB) 8: 492 (1837). Hur lumpenheten hos föräldrar uppammar högsinthet hos barnet. De Geer Lillie 71 (1880). O hur sorg för morgondagen fostrar lumpenhet och kif. Rydberg Dikt. 1: 39 (1876, 1882). Nyblom-Lundberg Sång. 97 (1906; pl.).
Spoiler title
Spoiler content