SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LUSING 3siŋ2, ngn gg LUSSING lus3-, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(lus- 1919 osv. luss- 1908)
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) lusing; i formen lussing lån av d. lussing; till LUSA 1 o. eg. betydande: löskning (gm slag o. d.)]
(nästan bl. i södra Sv., starkt vard.) örfil. Vinskänken, som fick en lussing nyss. Strindberg SRidd. 13 (1908). SvD(A) 1931, nr 219, s. 6.
Spoiler title